Micki - min ädla springare

Insänt av Anette Fahlén: Den första gången jag såg Micki var på Internet i februari 2003. Det var från en annons om en fyraårig varmblodsvalack som var till salu...

 Det var något i hans blick som fick mig att dra med mig min familj 25 mil för att titta på honom.

Jag hade fått veta att han var runt 165 cm i mankhöjd men på bilderna såg han inte så stor ut och jag tänkte att de nog överdrivit. Jag har hört det förr, att man gärna försöker överdriva storleken ibland.

Första mötet
Men han var verkligen stor, faktiskt närmare 170 cm i mankhöjd - tog upp hela det lilla stallet han stod i - som ett högt magert staket, men otroligt social och vänlig. Han var så gänglig att det nästan kändes fel att provrida honom. Men han knatade i väg med mig hur snällt som helst, trots att han knappt var riden alls innan.

Mat!
Första halvåret hos mig var bara en uppätningsperiod, Han kunde äta hur mycket som helst och hela Micki var som en stor fladdrig valp där ben och hals gick åt alla möjliga håll. Så det blev många promenader för mig med honom i grimskaft.

Jag var mäkta stolt och glad när jag på första sommarbetet bara kunde gå ut och ropa på honom och han kom som en hund - han umgås nästa hellre med människor än med andra hästar.

Cool häst
Det bästa med varmblod är att de oftast är så välhanterade från unga år. Det gör dem rätt så stabila i stressade situationer, eller så har det åtminstone gjort Micki det.

Ett exempel på det är en gång när jag var ute i skogen och red ihop med min syster. Vi var på en smal och rätt så övervuxen stig. Vi kom fram till en plats där det låg ris och kullfallna grenar. Min systers häst gick före när Micki fastnade med ena framhoven i en grenklyka som låg på backen. Jag blev lite stressad när jag såg att min syster började försvinna ner för stigen, så jag började ropa åt henne att stanna. Det fanns inte mycket plats för mig att hoppa av och dra bort hoven på heller. Då visar Micki vilken cool häst han är. Trots mitt lite skärrade tillstånd och trots att hans hästkompis är på väg bort, håller han sig lugn; backar och drar själv loss hoven ur träklykan. Där satt en stolt matte och berömde sin coola häst!

Kompisar för livet!
Nu har Micki och jag varit kompisar i snart tre år. Vi har skyndat långsamt fram, dels på grund av hans storlek, som gjort honom snubblig och valpig och dels på grund av att matte inte alltid har den tid som behövs. Även om vi nu inte kommer att tävla på några större nivåer (någon liten klubbtävling i dressyr kanske man kan försöka sig på) så kommer jag ändå ha stor glädje av min ädla springare, för vi är bästa vänner.

FAKTA
Namn: Miracle Kärn
Född: 1999
E: Desert Night U: Bella Miracle UE: Another Miracle
Inkörd men ostartad