KLIRR I KASSAN

-Eller hur allt strul blev till en mycket lyckad dag med Dalarnas distrikt

Den 30/7 anordnade Dalarnas distrikt en pay and jump samt en programridningsdag som blev succé. Vi vill därför dela med oss av denna erfarenhet – kanske kan det hjälpa andra distrikt att komma igång med en kassa eller att få lite fler ekipage till sina aktiviteter.

Vi bokade anläggningen för ett träningsläger i mars månad och det var meningen att detta skulle bli vår första aktivitet någonsin då vi startades i slutet av 2010. Vi hade tittat på olika anläggningar, valet föll dock på den aktuella anläggningen då denna har det mesta som behövs för ett träningsläger, stor ridbana 40x80, ridhus, rundcorall, tillgång till logi, hästbad och boxar och hagar för hästarna. Tyvärr har det varit väldigt segt att få igång våra ridtravarvänner i Dalarna, och när det kom till slutet av maj hade vi, tyvärr, inte fått särskilt god respons. Vi valde därför att avboka hela idén, eftersom det på våra papper stod att man fick avboka anläggningen två månader innan. Eftersom anläggningen kostade 2500 kronor att hyra för hela helgen, så vågade vi, som inte hade ett öre på banken och var helt nystartade, inte chansa.

Döm om vår förvåning när ägaren till anläggningen hörde av sig och sa att det inte gick att boka av under sommarmånaderna för han förlorade för mycket på det. Hur skulle vi göra nu? Det blev en stor diskussion mellan oss, vissa av oss ville driva det vidare och helt enkelt bestrida fakturan eftersom det stod i våra mail att det var 60 dagars avbokningstid som gällde, det stod ingenting om att det inte gällde under sommarmånaderna. Nåja, hur som helst, för att följa god sed tyckte de flesta i styrelsen att vi skulle försöka göra en pay and jump och ta smällen om det inte skulle komma tillräckligt med betalande, så vi började planera efter det och hade ungefär sex veckor på oss innan dagen D. Sekreterare Isabelle Nygren och kassör Elinore Selldén tog tag i rodret och nu gick allt ganska snabbt - propositioner skrevs och vi beslutade att öppna för alla hästar eftersom målet var att få ihop till anläggningshyran. Det kändes kanske inte så kul att jobba ideellt för alla andra när det kändes som att de egna ridtravarryttarna svek, men hur som helst hoppades vi i alla fall på att få in någon extra krona till vår egen kassa för vidare aktiviteter, det kändes dessutom som att det var bra träning för oss om vi ska arrangera till exempel riks nästa år eller året efter det.

Vi bestämde oss för att ha både pay and jump med höjderna 30-50-70 och 90 cm, och programridning med de lättaste programmen som svenska ridtravarförbundet har. Hur dessa program skulle mottas av ryttare som vanligtvis tävlar på svenska ridsportförbundet visste vi inte. Vi bestämde i ett tidigt skede att inte ha några rosetter - dels för att ingen visste "lagarna" kring dessa, nu vet vi dock att man får ha rosetter, men man får inte ge dem när ryttaren sitter till häst, utan dessa får köpas till efteråt, och dels hade vi ju inga pengar i kassan att köpa rosetter för. Istället skrev vi ut diplom, alla med ett kommentarsfält där domaren i respektive hoppningen och dressyren kunde skriva en kommentar. Även detta visste vi inte hur det skulle mottas av ryttarna, men det var så vi gjorde det i alla fall. Vi använde våra egna styrelsemedlemmar som domare. I hoppningen agerade Anne-Li Stonert banbyggare och domare, hon rider och tävlar hoppning till vardags, och i dressyren agerade Sanna Kriström domare, hon är utbildad märkesledare och har också rätt mycket träningar på sin anläggning så det kändes som att vi inte behövde anlita någon utifrån.

Vi hade satt 50 kr som anmälningsavgift, detta för att det är så tråkigt när folk anmäler sig och sedan inte dyker upp. Därefter hade vi 50 kr per höjd/klass i dressyren som man valde att rida, och man fick rida max tre klasser (dock bara starta två gånger inom antingen hopp eller dressyr). Det gick rätt segt med anmälningarna och man började fundera vad vi gett oss in på, skulle vi få betala anläggningsavgiften ur egen ficka i alla fall? Men så några dagar innan anmälningen gick ut så small det till - och helt plötsligt hade vi över 50 starter.

Det började närma sig dagen D - allt var planerat, det var bakat, Isabelle hade fixat dricka och vi var förberedda på en lång dag. Då ringer anläggningsägaren kvällen innan och berättar att det blivit dubbelbokat, vi kunde inte använda ridhuset. Däremot behövde vi inte betala någon hyra om det var ok att vi höll oss på utebanan och lämnade ridhuset till ett gäng westernryttare som hade dykt upp på kvällen i tron om att de bokat den helgen fast de skulle ha två helger efteråt. Han nämnde också i förbifarten att det inte fanns några hinder på anläggningen. Så där stod vi - utan ridhus som dressyren skulle gå i och utan hinder. Med 50 startande. Kvällen innan. Det blev Isabelle och Lena Nygårds som löste det genom att gå upp tidigt, tidigt, tidigt och köra till en närliggande ridklubb och låna hela deras hinderpark, en hel del extraarbete eftersom vi dessutom skulle börja klockan 09 och bara var tio funktionärer. Men, allt gick förvånansvärt bra och 09.05 red första ryttaren ut på 30 cm höjden.

Dagen rullade på mycket bra, och det blev verkligen en succé. Diplomen togs emot som en väldigt god idé, de allra flesta öste beröm och tyckte det var jättebra att det anordnades något sådant här, det lockade massor av olika ekipage, allt från små busiga ponnyer ute på sin första aktivitet till fjordingar, rena tävlingsekipage, Frieserhästar och även några ridtravare vars ryttare blev mycket intresserade av förbundet och förhoppningsvis blir nya medlemmar. Dressyrryttarna tyckte dessutom att det var roligt att rida lite nya program men många av dem tyckte att våra var lite svårare med vägar och så än Svenska Ridportförbundets program är i motsvarande klass.

Summan blev ett mycket hårt jobb men väl värt det - att dela anläggningen var inga problem då vi även sålde en hel del fika till westernryttarna. Nu hade vi ju lite flyt - hade anläggningsägaren ringt i början av veckan hade vi kanske ställt in eftersom meningen från början var att få ihop pengar för anläggningen. Dessutom fick vi ju till slut även anläggningen gratis, men vi kan ändå konstatera att när alla pengar blev räknade och alla avdrag gjorts - har vi över 5000 kronor i kassan. Det kommer en fattig förening långt på och nu kör vi vidare på pay and jump öppet för precis alla på låg nivå under hösten. Dock kommer vi framöver att låta medlemmar i förbundet vara med betydligt billigare.

Våra tips till er som behöver pengar eller har svårt att få ihop ekipage till era aktiviteter:

Låt alla vara med - man kan gagna medlemmarna som väljer att rida på andra sätt (lägre anmälningsavgift, separat tävling inom klassen, bättre piser etc).

Baka eget till fikat - mycket bättre (och godare) än att köpa färdigbakat.

Prata med något närliggande bryggeri - anställda får ofta köpa med sig dricka billigare, detta kanske bryggeriet kan bjuda er på också till samma pris som de anställda?